Skogar i Sverige

Skogar

Fjärilar

Fjärilar

Liljekonvalj

Växter

 

 

 

 

 

 

Mindre flugsnappare

Greenwich

Greenwich, England

 

Gudhem

Det finns visst spöken...

Vissa idéer låter sig inte prövas med vetenskapliga metoder. Vi har för närvarande inga mätinstrument som kan påvisa spöken. Vissa skeptiker låter sig inte ens övertygas av foton.

 

 

 

 

 

 

 

Renässansen och 1600 -talet

Karlsbron Prag

Prag

Tycho Brahe lämnade Danmark år 1597 och flyttade till Prag där han inrättade ett nytt observatorium. Där anställdes Johannes Kepler som assistent. Efter Brahes död år 1601 använde sig Kepler bland annat av dennes data när han gjorde sina beräkningar av planetbanorna.

Under renässansen på 1400 - och 1500 - talen startade utvecklingen mot en annan världsbild i och med att gamla auktoriteter ifrågasattes. Den polske prästen Nicolaus Copernicus publicerade år 1543 en modell av solsystemet, där jorden och de andra planeterna kretsar runt solen. Detta blev början till slutet för den geocentriska världsbilden. Dansken Tycho Brahe var en av dem som gjorde noggranna observationer av himlakropparna. Copernicus' modell vidareutvecklades av tysken Johannes Kepler som använde de noteringar som tidigare gjorts av Tycho Brahe. Han kom fram till att modellen stämde bättre med observationerna om man antog att planetbanorna var elliptiska och inte cirkulära. Italienaren Galileo Galilei var en av de första som använde teleskop vid astronomiska studier. Han upptäckte Jupiters månar och gjorde experiment för att studera gravitationen. Galilei var helt övertygad om att den geocentriska världsbilden var felaktig och publicerade år 1632 en skrift med titeln "Dialog rörande de två viktigaste världssystemen". Boken var skenbart neutral genom att argument framfördes för både den geocentriska och den heliocentriska världsbilden. Det framgick dock tydligt vad Galilei själv trodde. Galilei ställdes inför inkvisitionen, som var kyrkans domstol, och tvingades ta avstånd från sina teorier. Även om de nya idéerna snabbt slog igenom i den akademiska världen, tog det lång tid för kyrkan att acceptera dem. Astronomin växte fram genom prästerskapets önskan att tolka gudarnas avsikter, men kom så småningom att uppfattas som ett hot mot kyrkan. Den heliocentriska världsbilden förkastades av den katolska kyrkan som föredrog den modell Aristoteles presenterat nära 2000 år tidigare. Först år 1992 fick Galilei upprättelse genom att den dåvarande påven, Johannes Paulus II, slog fast att det varit ett misstag av kyrkan att döma honom.

Kända naturvetare

Tidslinjen visar några av västerlandets främsta naturvetare under 500 år. Tekniska och vetenskapliga framsteg i Kina, Indien och arabvärlden har också varit viktiga för utvecklingen fram till idag.


Modern naturvetenskap

Man brukar räkna 1600-talet som startpunkten för den moderna naturvetenskapen. Galilei prövade sina hypoteser genom experiment och kunde då bevisa att Aristoteles idéer om kroppars rörelser inte stämde. Ett stort bidrag till naturvetenskapen lämnades av engelsmannen Isaac Newton. Han anses vara en av de mest betydelsefulla vetenskapsmän som existerat. Newtons lagar för mekanik är grundläggande inom fysiken. Hans gravitationslag förklarade de planetbanor som Kepler hade kommit fram till i sin modell av solsystemet. Ytterligare studier har dock visat att inte heller Newtons teori stämmer exakt. Den relativitetsteori som formulerades av Albert Einstein förde oss ännu ett steg närmare en överensstämmelse mellan observerade data och teoretisk modell. Newtons mekanik fungerar för att beskriva vardagliga händelser på jorden. Einsteins teorier förklarar fenomen som uppstår under extrema omständigheter som hög hastighet eller stark gravitation. Vår nuvarande världsbild är varken geocentrisk eller heliocentrisk. Jorden är en av planeterna i ett planetsystem beläget i galaxen Vintergatan. Den medelstora stjärna som vi kallar Solen, är en av hundratusen miljoner stjärnor i galaxen. Vintergatan är en spiralgalax som sakta roterar kring sitt centrum och vårt solsystem finns ganska långt ut på en av spiralarmarna. I hela universum finns ett oräkneligt antal andra galaxer. Universum uppstod för 13,7 miljarder år sedan vid Big Bang. Detaljerna i vår modell av universum justeras hela tiden genom nya vetenskapliga framsteg. Naturvetenskapliga upptäckter har alltid haft ett nära samband med teknisk utveckling. Förbättrad teknik har lett till nya framsteg. Tänk bara på vad teleskop och mikroskop har betytt. Naturvetenskap delas in i flera vetenskaper som behandlar olika delar av naturen.

Astronomi - vetenskapen om himla­kropparna

Biologi - vetenskapen om livet

Fysik - vetenskapen om materiens grundläggande egenskaper

Geovetenskap - vetenskapen om jordklotet

Kemi - vetenskapen om materiens beståndsdelar


Naturvetenskaplig arbetsmetod

En stor del av naturvetenskapen är vad man kallar empirisk. Det innebär att kunskapen bygger på erfarenheter och iakttagelser. Naturvetenskapliga framsteg sker genom att man formulerar teorier för att förklara sina iakttagelser. Teorierna måste innehålla trovärdiga förklaringar av de fenomen som beskrivs. Det är viktigt att kritiskt ifrågasätta de föreställningar som finns och testa teorier med experiment. Ett experiment måste gå att upprepa med liknande resultat, helst av en annan forskare. En slutsats är mer trovärdig om flera forskargrupper har kommit fram till samma sak. Därför är det viktigt att man detaljerat beskriver exakt hur man har gått tillväga vid experimentet. Resultaten och slutsatserna publiceras i vetenskapliga tidskrifter.

I princip består den naturvetenskapliga arbetsmetoden av följande moment:

Man gör en observation av ett fenomen i naturen.

En hypotes (ett antagande) formuleras där man försöker förklara det iakttagna fenomenet.

Med hjälp av experiment eller systematiska kompletterande iakttagelser försöker man kontrollera om hypotesen är riktig.

Utifrån flera hypoteser och de resultat man har fått från experiment sammanställs en teori eller modell som förklaring till iakttagelserna. Teorin bör gå att använda för att göra förutsägelser om vilka resultat man kommer att få vid nya experiment.

Man måste alltid fundera över alternativa förklaringar och eventuella felkällor när man drar slutsatser av ett experiment.

Att upprätta system för att beskriva naturen är mycket viktigt. Vetenskapsmän som Carl von Linné och Charles Darwin byggde inte sina modeller på experiment, utan på noggranna jämförelser mellan arter. Ett begrepp som ofta används är definition. En definition behöver inte bevisas eftersom den är något som forskare har kommit överens om. Som exempel på definition kan nämnas temperaturenheten 1°C. Den definierades av Anders Celsius som 1/100 av temperaturskillnaden mellan vattnets fryspunkt och kokpunkt vid normalt lufttryck. Ibland hör man uttalanden som "Det där är ju bara en teori!". I dagligt tal kanske man menar att något är ett obevisat påstående. I naturvetenskaplig mening är en teori alltid grundad på experiment eller systematiska iakttagelser och det finns därför fakta som stödjer teorin. Det är lättare att bedöma värdet av en teori om man vet vilka iakttagelser som ligger till grund för den. Vissa hypoteser är svåra att testa med experiment och teorin blir då svagare. Olika forskargrupper kan komma till motstridiga resultat beroende på att försöket inte genomförs på exakt samma sätt och någon viktig faktor kanske förbises. Trots allt ökar våra kunskaper inom naturvetenskap hela tiden. Läroböcker presenterar ofta bara slutsatserna och den nu mest accepterade modellen inom ett område.

Exempel på experiment: En veterinär gör iakttagelsen att en grupp kor som betar i närheten av en kraftledning ofta får missfall. Veterinären gör ett hypotetiskt antagande att kraftfältet från ledningen orsakar missfallen. Ett experiment genomförs där hälften av korna flyttas till ett annat område (utan kraftledning) och antalet missfall jämförs. Om det visar sig att antalet missfall minskar i gruppen som flyttades, är detta då ett bevis för att hypotesen var riktig? Vilka felkällor kan finnas? Föreslå kompletterande experiment!


Pseudovetenskap

Jämsides med naturvetenskapliga teorier förekommer en hel del "läror" som behandlar fenomen på ett sätt som vid ett ytligt betraktande kan förefalla vetenskapligt. Dessa brukar sammanfattas under begreppet pseudovetenskap (pseudo = falsk). Exakt vad som ska räknas hit råder det delade meningar om. I medier presenteras ofta ovetenskapliga påståenden på ett okritiskt sätt. Det är därför viktigt att lära sig att själv genomskåda brister i bevisföringen. Pseudovetenskap och andra "alternativ" till naturvetenskap brukar kännetecknas av: avsaknad av experiment eller experiment som har stora brister och inte kan upprepas, hänvisning till gammal folktro eller auktoriteter vilkas uttalanden inte ifrågasätts, användning av vetenskapliga begrepp för att ge ett trovärdigt intryck och ekonomiskt vinstintresse för förespråkarna. Gamla "sanningar" omprövas hela tiden och en del av det som idag förkastas av vetenskapen kan senare komma att accepteras. Nya metoder utvecklas och i vissa fall kanske ett experiment inte har utförts på rätt sätt för att en effekt ska kunna bevisas. Det är dock inget skäl för att okritiskt tro på diverse orimligheter. Ett lysande exempel på pseudovetenskap är de horoskop som förekommer i många veckotidningar. Ligger det någon sanning i de förutsägelser om framtiden som görs? Försök att tänka ut en modell som förklarar hur det inbördes läget mellan planeterna i vårt solsystem skulle kunna påverka ödet för enskilda människor på jorden. Modellen måste även kunna beskriva hur planetrörelserna kan påverka oss olika beroende på vid vilken tid på året vi är födda. Med de kunskaper vi har nu är det uppenbart att astrologi inte kan betraktas som vetenskap.