Svenska skogar

Skogar

Fjärilar

Fjärilar

Liljekonvalj

Växter

 

 

 

 

 

 

Mindre flugsnappare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Djurens utveckling

Cellerna hos djur saknar cellvägg och avgränsas mot omvärlden endast av det tunna cellmembranet. Djur är heterotrofa och beroende av organiska ämnen som ursprungligen bildats av växter. Näringen får de i sig genom att äta andra organismer. Nästan alla djurarter har förmåga att röra sig. Rörelseförmågan hör ihop med sökandet efter föda och som en följd av detta har utvecklingen lett till nervsystem och sinnesorgan. Man tror att det finns nära tio miljoner djurarter. De flesta av dem är ännu okända.

Djurgruppernas utveckling

Djurvärldens grupper har utvecklats från encelliga organismer till komplext byggda djur som däggdjur.

Under kambrium fanns djur endast i vatten. Den stigande syrehalten bidrog till en snabb utveckling. Vi vet inte mycket om den tidiga evolutionen då djuren inte lämnat fossil efter sig. De första flercelliga djuren var troligen maskliknande varelser. Växterna började sprida sig på land under silur och djuren följde efter under devon. De grupper som först kom upp ur vattnet var leddjur och ryggradsdjur.

Ryggradslösa djur

Flertalet nu existerande djurarter är ryggradslösa. De enklast byggda djuren är svampdjuren. De befinner sig på gränsen mellan kolonilevande encelliga djur och äkta flercelliga djur. Cellerna har en viss specialisering, men organ saknas. Vissa svampdjur kan till och med återbildas efter att djuret har pressats genom en sil. Nässeldjuren är något mer avancerade. Exempel på sådana är maneter, koraller och havsanemoner. Djurgruppen har fått sitt namn av de nässelceller som används till försvar eller jakt på byten. Nässelcellen slungar ut en tråd med gift som tränger in i offret. Nässeldjur har ett enkelt nervsystem och primitiva sinnesorgan.

De djur som går under benämningen maskar kännetecknas av att de är avlånga och saknar hårda delar i form av skal eller skelett. Daggmaskarna hör till gruppen ringmaskar vilka är högt utvecklade djur (jämfört med de andra maskarna) med tarm, välutvecklat nervsystem och blodkärlssystem. Blötdjuren kallas också mollusker. "Blöt" syftar inte på att djuren skulle vara våtare än andra djur utan kommer av ett gammalt ord för mjuk. Till gruppen hör snäckor, musslor och bläckfiskar. Bläckfiskar är troligen de intelligentaste av de ryggradslösa djuren. Experiment har visat att de har inlärningsförmåga och väl utvecklat minne. Snabba färgväxlingar används för kamouflage och kommunikation med andra bläckfiskar.

Leddjuren är den särklassigt största gruppen inom djurriket och delas in i kräftdjur, spindeldjur, insekter och mångfotingar. Trilobiter är numera utdöda, men man kan hitta mängder av dem som fossil. Leddjur finns i de flesta miljöer både i vatten och på land. De har en kropp som består av segment med ben av varierande antal. Kroppen har ett yttre skelett som måste bytas i takt med att djuret växer. Sinnesorganen är välutvecklade vilket troligen har bidragit till att leddjuren har blivit så framgångsrika. Tagghudingar är den djurgrupp som sjöstjärnor, sjöborrar och sjögurkor hör till. De är alla havslevande djur och saknar huvud och hjärna.

Ryggradsdjur

Primitiva ryggradsdjur fanns för 500 miljoner år sedan i form av fiskar. Det finns nu tre väl skilda grupper av fiskar; käklösa fiskar, broskfiskar och benfiskar. Till de käklösa fiskarna hör nejonögon och pirålar. Broskfiskar är hajar och rockor. Benfiskar är alla de andra som gädda, abborre, lax och torsk. Man tror att de första ryggradsdjuren att beträda landbacken var en typ av fiskar som kunde använda fenorna till att krypa med. Troligen var de bara på land då och då för att förflytta sig mellan vattensamlingar. Ur dessa delvis landlevande fiskar utvecklades groddjuren.



Groddjur är beroende av vatten för fortplantningen. Under våren kan man hitta grodrom och yngel i många dammar. När grodynglen har vuxit till sig kryper de upp på land. Även som vuxna har de svårt att tåla torka eftersom andningen till viss del sker genom den fuktiga huden. Lungorna är jämförelsevis enkla och räcker inte riktigt till. Exempel på groddjur är grodor, paddor och salamandrar. Groddjur trivs bäst i varmt och fuktigt klimat. Av de svenska arterna är det flera som bara finns i Skåne.

Åkergrodor under parning (film)

Groddjur är en djurgrupp som inte är helt anpassad för landliv. Fortplantningen sker i vatten och de vuxna djuren är beroende av att deras hud hela tiden hålls fuktig.

Kräldjuren har utvecklats ur groddjuren. De är mycket bättre anpassade till landliv än sina föregångare. Kräldjuren har vattentät hud och bättre lungor än groddjuren. Äggen omges av ett hårt äggskal och kan läggas på land. Kräldjur har inre befruktning vilket gör fortplantningen oberoende av vatten. De erövrade torra miljöer på land och utvecklade en mängd olika typer. De flesta är nu utdöda och kvar finns sköldpaddor, bryggödlor, ormar, ödlor och krokodiler. En kräldjursgrupp, dinosaurierna, dominerade världen under 175 miljoner år. Reptiler är beroende av värme eftersom de är växelvarma. Om det är kallt blir djuren mindre aktiva och äggen utvecklas inte. I Sverige finns få arter av kräldjur, tre ormar och två ödlor. Samtliga svenska arter går i dvala under vintern. En anpassning som finns hos flera arter är att äggen kläcks inne i honans kropp och ungarna föds levande.

Sedan dinosaurierna dog ut har djurlivet på land dominerats av fåglar och däggdjur. Fåglar är en djurgrupp som är nära släkt med dinosaurierna. Utmärkande för fåglar är anpassningar för en flygande tillvaro. De har djurvärldens effektivaste lungor som ger syreupptag vid både in- och utandning. Skelettet är extremt lätt och delvis ihåligt. Fåglarna är liksom däggdjuren jämnvarma, dvs. de har en konstant kroppstemperatur. Fördelen med detta är att djuren överlever även i kalla klimat om det bara finns tillräckligt att äta. Kejsarpingvinerna på Antarktis lägger sina ägg under vintern då temperaturen kan gå ned till -50°C. För att hålla värmen har fåglarna god hjälp av sina fjädrar och dun.

Skäggmes, som gärna håller till vid vassrika sjöar, är en vacker representant för fåglarna.

Däggdjur utvecklades ur en grupp av kräldjur. Djuren blev jämnvarma och utvecklade isolerande päls. De första däggdjuren var små, nattaktiva djur och levde ett undanskymt liv så länge dinosaurierna dominerade djurlivet. När dinosaurierna försvann fick däggdjuren ökat utrymme och många nya arter utvecklades. Vissa däggdjur blev vattenlevande, som delfiner och valar. Fladdermöss har utvecklat flygförmåga.

Däggdjur

Däggdjur tar hand om sina ungar efter födelsen. Här ses en kärleksfull mamma av arten trubbnoshörning med sin unge.

Däggdjur är de djur som mest aktivt tar hand om sina ungar. De tidigaste däggdjuren var äggläggande. Efter att ungarna kläckts fick de mjölk av modern tills de kunde klara sig själva. Denna grupp av däggdjur kallas kloakdjur och ett par arter, myrpiggsvin och näbbdjur, finns fortfarande kvar i Australien.

Nästa steg i utvecklingen innebar att ungarna föddes levande, men så outvecklade att de behövde näring av modern under lång tid. I moderns pung kunde ungarna leva skyddade och dricka mjölk medan de växte. Det finns ganska många arter av pungdjur, flertalet i Australien. De flesta däggdjur som finns nu är moderkaksdjur. I och med uppkomsten av moderkakan kunde ungarna utvecklas färdigt, skyddade inne i moderns kropp.