Svenska skogar

Skogar

Fjärilar

Fjärilar

Liljekonvalj

Växter

 

 

 

 

 

 

Mindre flugsnappare

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Joniserande strålning

Det finns flera olika typer av joniserande strålning. Det som är gemensamt för dem är att strålningen består av partiklar eller fotoner som har tillräckligt hög energi för att slå bort elektroner från atomer. Därmed bildas joner. När molekyler utsätts för joniserande strålning bryts de sönder till mindre delar om de elektroner som deltar i bindningarna stöts bort. Radioaktiva ämnen ger upphov till joniserande strålning genom att atomkärnor faller sönder och avger partiklar eller elektromagnetisk strålning (fotoner). Det är vanligt att mer än en typ av strålning avges av samma ämne. När en atomkärna skickar ut alfa- eller beta­partiklar omvandlas den till ett annat grund­ämne. För varje radioaktiv isotop finns en viss sannolikhet för att en atomkärna ska sönderfalla. Den tid det tar för hälften av atomkärnorna att falla sönder kallas halveringstid.

 

Partikelstrålning:

Alfastrålning består av heliumkärnor (två protoner och två neutroner). De är relativt stora partiklar som har kort räckvidd. Betastrålning består av elektroner. De är betydligt mindre än alfapartiklar, men har större räckvidd. Neutronstrålning utgörs av neutroner som är oladdade. Kosmisk strålning från rymden består av partiklar (mest protoner) med mycket hög energi.

Elektromagnetisk strålning (fotoner):

Gammastrålning är elektromagnetisk strålning med extremt kort våglängd. Varje foton har mycket hög energi och kan tränga igenom tjocka metallstycken. Vid arbete där gammastrålning förekommer används ofta blyförkläden som skydd. Röntgenstrålning var den joniserande strålning som upptäcktes först (Wilhelm Conrad Röntgen, 1895). Den har något längre våglängd än gammastrålning.

 

Effekter av strålning

Joniserande strålning kan skada molekyler i cellerna genom att kemiska bindningar bryts. Om kolhydrater, fetter eller proteiner skadas har det vanligen ingen effekt eftersom dessa molekyler omsätts hela tiden. Ett större problem är att DNA-molekyler skadas. Mutationer kan uppstå som gör att arvsanlag ändras. Cellerna kan reparera skador på DNA om det inte sker alltför många på en gång. En låg stråldos är därför vanligen inte skadlig men alltför hög dos leder till att celler dör. Akuta strålskador innebär omfattande celldöd. Celler som ofta delar sig är extra känsliga för strålning vilket drabbar benmärg (blodkroppsbildning) och slem­hinnor i tarmen. Långsiktiga effekter av mutationer kan leda till foster­skador eller uppkomst av cancer. Vid kärnvapensprängningarna i Hiroshima och Nagasaki under andra världskriget utsattes många människor för bestrålning. Många barn föddes med missbildningar. Störd utveckling av skelettet var relativt vanligt liksom defekter på hjärna och nervsystem. Kopplingen mellan cancer och joniserande strålning är väl känd. Risken för cancer ökar med stråldosen. Även en liten ökning av stråldosen kan ge en statistisk ökning av cancerfallen. Man kan däremot väldigt sällan påstå att ett visst cancerfall beror på en speciell orsak eftersom cancer utvecklas i flera steg. Vissa cancerformer, främst leukemi (blodcancer), har en ökad förekomst hos de överlevande från bombningarna 1945.



Radon i bostäder

Radon är ett radioaktivt ämne som många i Sverige utsätts för. Ämnet bildas genom att radioaktivt uran i berggrunden sönderfaller till radium och radon. Det är speciellt i alunskiffer som uran och därmed radon är vanligt. Eftersom radon är en gas kommer den upp via sprickor i berggrunden och rörledningar i marken. På detta sätt tar sig radon in i våra hus där vi andas in det. Mellan åren 1929 och 1975 användes byggnadsmaterial av alunskiffer (blå lättbetong) som innehåller uran. Radon kan då finnas även där berggrunden inte innehåller uran. Om mätning visar höga halter av radon kan problemet åtgärdas genom bättre ventilation. Radon ger upphov till alfastrålning. När radon­atomerna sönderfaller bildas nya radioaktiva ämnen, radondöttrar, som fastnar i lungorna och kan skada cellerna. Radon är en viktig riskfaktor för uppkomst av lungcancer. Endast rökning orsakar fler fall. Om man både röker och utsätts för radon under lång tid får man en flerfalt ökad cancerrisk.

Radiovågor

Mobiltelefoner avger och upptar radiovågor, elektromagnetisk strålning med lång våglängd (ca 15 - 30 cm). Dessa radiovågor kan tas upp av kroppen och energin omvandlas då till värme. Ju högre effekt mobiltelefonen använder desto mer strålning avges.

mobilstrålning

Radiovågor från mobil

Strålningen minskar snabbt med avståndet från mobilen.

Vid god täckning är effekten lägre. Strålningen kan tränga in i kroppen 2 - 4 cm. Man har funnit att obehag kan uppstå om uppvärmningen blir mer än 1 °C. Det är möjligt att det också finns biologiska effekter som inte orsakas av uppvärmningen. Den avgivna effekten avtar mycket snabbt med avståndet från telefonen. Det räcker att hålla mobilen 1 cm från huvudet för att strålningen ska minska påtagligt. Forskningsresultaten är inte entydiga när det gäller hälsorisker kopplade till användning av mobil­telefoner. Ett par undersökningar visar en liten ökad risk för cancer men de flesta forskare har inte funnit något sådant samband. Det finns uppgifter om att den så kallade blod -hjärnbarriären kan påverkas. Denna barriär hindrar giftiga ämnen i blodet från att komma in i hjärnan. Radiovågor har visat sig kunna orsaka att blod -hjärnbarriären släpper igenom mer ämnen. Man vet ännu inte om detta ger några effekter på hälsan.