Medelhavsvegetation kallas även hårdbladsvegetation och utvecklas på platser med varma, torra somrar och regniga, milda vintrar. Temperaturen faller sällan under fryspunkten. Växtligheten består av vedartade växter och buskar samt spridda träd. Träden har kvar sina blad året om. Cypress, pinje och korkek kan bilda skogar i södra Europa. Vid Medelhavet är kulturpåverkan så stark att det är svårt att hitta orörd natur. Olivträd och vinranka odlas med framgång i klimatet.
Växterna har likheter med de som förekommer i ökenområden. Förmågan att överleva torrperioden är viktig. Många växter blommar efter vinterregnen och översomrar som frön. De fleråriga växterna har ofta små, hårda, trådsmala blad med hår för att minska avdunstningen. Vissa arter har förmåga att spara vatten i någon del av växten. Många växter använder sig av taggar eller giftiga substanser för att hålla undan betande djur. Kräldjur trivs i det varma klimatet. I Medelhavsområdet finns många arter av ormar, ödlor och landsköldpaddor. Sydafrika har en vegetation med liknande anpassningar som i Medelhavsområdet, men arterna är helt andra.
Hårdbladsvegetation på Gran Canaria
Euphorbia canariensis är inte en kaktus utan en törelväxt. De växter som kan lagra vatten kallas suckulenter. Lars Theng till höger i bild
Hårdbladsvegetation på La Palma
Lavaflöden och askfält från utbrottet 1971, La Palma
Lagerskogar på La Palma