Geologi - Jordarter
 |
 |
 |
 |
 |
Översikt |
Bergarter |
Jordarter |
Jordmåner |
Odlad jord |
Jordarter är naturligt bildade avlagringar av olika slag. Vissa jordarter, mineraljordar, utgörs av oorganiskt material i form av bergarter och mineraler. Mineraljord består av korn med varierande storlek från lerpartiklar till stora stenar.
Kornstorlekar
I Sverige har det mesta av mineraljorden transporterats av is och vatten och avsatts på en ny plats. Morän är den vanligaste jordarten i Sverige. Finkorniga jordarter finns framförallt i de mellansvenska slättområdena. Organiska jordarter bildas genom att organismer, främst växter, inte bryts ned fullständigt. Vanligen sker detta i syrefattiga miljöer. Torv, dy och gyttja är organiska jordarter som förekommer i Sverige.
Polygonjordar
Morän och isälvsavlagringar
Inlandsisen plockade upp och transporterade material som sedan avlämnades när isen smälte. Detta gav upphov till jordarten morän som innehåller en blandning av alla kornstorlekar. Morän utgör ungefär 75% av jordtäcket i Sverige. I områden med lättvittrad sedimentär berggrund, som kalksten och lerskiffer, förekommer lerrika moräner. De bildades genom att bergarterna lätt mosades sönder av isen och sedan vittrade till små lerpartiklar. När landet höjde sig ur havet kom den nya stranden att påverkas av vågorna. Lerpartiklar och andra små korn sköljdes ur strandområdet och transporterades ut i havet där de sjönk till botten. En morän som påverkats av vågor sägs vara svallad. Små kornstorlekar är urtvättade från svallad morän. Betydligt mer små korn finns kvar i moränmark ovanför den högsta kustlinjen, vilket gör denna mer näringsrik än den svallade moränen som ligger under HK. På många platser är moränen påverkad av isälvar och blir då i viss mån sorterad. Materialet i isälvsavlagringar är dessutom mer rundat och slipat jämfört med materialet i en morän.
Morän nedanför en norsk glaciär |
Getväppling koloniserar snabbt |
Morän, fjällbjörkskog |
Morän med fröträd av tall efter avverkning |
Skog på isälvsavlagring
Tallskog på morän eller isälvsavlagringar är en vanlig kombination. Det rundade materialet avslöjar att detta är en isälvsavlagring. Markerna en bit bort innehåller morän som inte påverkats av rinnande vatten. Morän innehåller därför mer kantigt material.
Rullstensås |
Rullstensås |
Vindsediment
På platser med svagt utvecklat växttäcke kan vinden transportera partiklar. Oftast handlar det om sand och mo (sand och grovsilt). Grus är för tungt för vinden och mindre partiklar blåser iväg så lätt att de försvinner från närområdet. Dyner byggs upp på platser där partiklarna inte påverkas så starkt av vinden. Dynerna flyttar sig ibland och tidigare täckta träd kan då bilda "spökskogar". Arnagrop på Gotska sandön var en sådan spökskog under många år. Nu har de flesta trädstammar ramlat omkull.
Sanddyner, Skåne |
Sanddyn som tillfälligt täckt och dödat skogen. Arnagrop på Gotska sandön. (1981) |
En färsk sanddyn som redan koloniserats av en välanpassad växt, sandstarr. |
Sanddyn som tillfälligt täckt och dödat skogen. Arnagrop på Gotska sandön. |
Sanddyn på Fårö |
Sanddyn som tillfälligt täckt och dödat skogen. Arnagrop på Gotska sandön. |
Finkorniga jordarter
De minsta kornen, silt- och lerpartiklar, förs med rinnande vatten ut i sjöar och hav där de sjunker mot bottnen och bildar finkorniga sediment. När landet senare höjs ur vattnet uppstår lerslätter av det som tidigare var havsbotten. På det sättet bildades finkorniga jordar på de slätter som vid istidens slut låg under havets yta. Finkorniga sediment finns rikligt runt Vänern, i Östergötland och i Mälarlandskapen. Finkorniga jordar lämpar sig väl för odling. För det första har de en god vattenhållande förmåga vilket gör att det även under torra sommardagar finns vatten att tillgå för växterna. För det andra gör de små kornen att marken kan innehålla mer näring. Mineralämnen som kalciumjoner magnesiumjoner och nitratjoner finns normalt på markpartiklarnas yta. Ju större totalyta partiklarna i marken har, desto mer näringsämnen finns tillgängliga för växterna. Om en kub som rymmer 1 dm3 fylls med tärningar som har sidan 1 mm ger detta en total yta på 6 kvadratmeter . Om tärningarna i stället är stora som lerpartiklar, och har en sida på 0,001 mm, ger detta en totalyta på 6000 m2. Det är den större ytan i lerjordar som gör att de har mer näringsämnen tillgängliga för växterna än grovkorniga jordar. Några av världens bördigaste jordbruksmarker finns i deltaområden och längs floddalar där finkornigt slam har avsatts. Som exempel kan nämnas Nilen, Gula floden och Ganges.
Delta i Sarek.
