Miljökunskap 1 - Historia


Miljökunskap 2 - Jordbrukaren


Miljökunskap 3 - Population


Miljökunskap 4 - Städer och industri


Miljökunskap 5 - Begränsningar


Miljökunskap 6 - Miljögifter


Miljökunskap 7 - Ekosystemtjänster


Miljökunskap 8 - Tungmetaller


Kråka, Corvus corone cornix



Markberedning

Miljökunskap 1
- Mänsklighetens historia



Den mänskliga civilisationens historia

Några milstolpar i människans historia

Tidslinjen markerar våra tidigare släktingar samt några viktiga utvecklingssteg. Släktet Homo har funnits i nära 2,5 miljoner år. Flera olika människoarter har avlöst varandra. Homo sapiens skildes från Homo erectus för drygt 150 000 år sedan. Vår art har varit den enda av släktet Homo sedan Homo neanderthalensis dog ut för ungefär 30 000 år sedan.



Jägaren och samlaren

Människan är biologiskt sett ett djur bland alla andra. Vi utvecklades ur någon av de primater som levde för miljontals år sedan. Människan genomgick sedan en utveckling som kom att skilja oss från de övriga primaterna. Vår upprätta gång och vår högt utvecklade hjärna möjliggjorde utveckling av en mänsklig kultur som skiljer sig stort från den antydan till kultur man kan se hos schimpanser. Den föregångare till oss som fanns för 2,3 ­miljoner år sedan kallas Homo habilis (den händiga människan) och är den första som man vet använde redskap.

Dåtidens enkla stenredskap påverkade miljön mycket lite. Möjligen kunde jakten bli något effektivare, men några stora förändringar innebar det knappast. Senare utvecklades Homo erectus (den upprätta människan). De hade mer avancerade stenverktyg och använde dessutom eld. Eld i människans tjänst är känd från 500 000 år gamla fynd. De nya färdigheterna gjorde det möjligt för våra förfäder att effektivare än tidigare tillgodogöra sig omgivningens resurser. Homo erectus var en framgångsrik art som spred sig över stora delar av världen.

Homo sapiens uppstod i Afrika och blev en allt skickligare jägare. Bytesdjurens egenskaper utvecklades parallellt med människan och de afrikanska djuren fick allt bättre förmåga att komma undan. På de andra kontinenterna fick djuren inte samma chans till anpassning. När människan koloniserade Europa, Amerika och Australien utrotades på kort tid mer än hälften av de stora växt­ätarna. I Nordamerika försvann ett sextiotal stora däggdjursarter när människan anlände dit för 10 000 år sedan. Sannolikt utrotades de av människans effektiva jakt som de saknade anpassningar för. På öar där djur inte är vana vid människor är många djurarter oskygga och därmed lättfångade. De arter som har överlevt, som älgen, är numera ganska skygga. Bara älgar som var extra rädda överlevde människans ankomst och alla nu levande älgar härstammar från dessa.