Biologisk mångfald 3
|
|
|
|
|
Biologisk mångfald |
Globalt |
Förändring |
Odlad mark |
Skogen |
Landskapets förändring
I Sverige inleddes jordbruk i Skåne för ungefär 6000 år sedan. Då levde fortfarande visenter, uroxar och vildsvin i Sveriges skogar. Odling av sädesslag blev den ena delen av jordbrukarnas sätt att skaffa mat och djurhållning blev den andra.
Järnålderns landskap
Det landskap som formades till följd av klimatförändringarna i början av järnåldern bestod ända in på 1900 -talet. Betesmarkerna på gården Södra Bråta i Östergötland är ett naturskyddat område med både ängar och hagar av ålderdomlig typ.
Under bondestenåldern (4200-2800 f.Kr.) var det vanligt med svedjejordbruk. Små områden i skogen röjdes med yxor. Efter att man sedan bränt marken kunde man börja odla i askan. När avkastningen minskade röjde man ett nytt område. Svedjebruk är en typ av jordbruk som förutsätter stora skogar där nya ytor kan tas i anspråk efter några år. Näringen i jorden kommer dels ifrån askan och dels ifrån rötterna i marken som förmultnar under en tid efter att man röjt bort växtligheten. Den inriktning jordbruket hade under stenåldern bestod under bronsåldern (1800-500 f.Kr.).
Under sten- och bronsåldern var klimatet något varmare än nu. Vid järnålderns inledning försämrades klimatet. Somrarna blev kyliga och regniga samtidigt som vintrarna blev kallare. Svedjebruket minskade i omfattning. Ängar uppstod genom att man slog gräset med lie, torkade det och sedan förvarade det inomhus till vinterföda åt djuren. När behovet av vinterfoder ökade, behövdes mer åkermark. Man stängslade åkrar och andra områden som inte skulle betas och släppte betesdjuren i skogen. Jordbruket var inriktat på självhushållning. Varje gård odlade flera olika grödor och hade flera slags husdjur.
1900-talet
Den landskapstyp som skapades under järnåldern levde kvar ända in på 1900-talet. Blandjordbruket ersattes då till stor del med det specialiserade, högintensiva jordbruk vi har idag. Jordbruket har förändrats på ett sätt som har medfört att många växt- och djurarter har minskat. Specialisering är ledordet i den förändringsprocess som fortfarande pågår. Skogsbete som tidigare varit vanligt, förbjöds i slutet av 1800-talet eftersom skogsbruket blev allt viktigare för den ekonomiska utvecklingen. Den betade skogen försvann då genom igenväxning. Skogsbruket förändrades genom kalhuggning och plantering med trädslagsrena bestånd, främst gran. Ängarna planterades igen till skog eller omvandlades till åker. Öppna betesmarker omvandlades till skog eller gödslades för att producera mer gräs. Gödslingen missgynnade många örter som var anpassade till näringsfattig mark.
Ängar och hagmarker har minskat
Ängar och hagar har minskat sedan 1700 -talet. Ängarna har ofta blivit åker medan många steniga betesmarker har blivit skog. Källa: SCB
Ängar
De miljöer som har minskat mest under de senaste 200 åren är ängar och hagar. Ängar är marker som slås med lie och som man tidigare tog hö ifrån och hagar är de marker som betats av djur. Ängarna slogs vanligen i juli och betades därefter. Ofta beskar man träden på ängen under sommaren, en metod som kallades hamling. Grenar med löv togs ned och torkades för att användas som vinterfoder. Träd som tidigare hamlats kan man fortfarande se ute i skogen. Ängar är rika miljöer med många växt- och djurarter som nu blivit ovanliga till följd av att ängarna nästan helt har försvunnit. De växtarter som finns på ängar är de som har lämpliga egenskaper för miljön som skapas av ängsbruket. Ett exempel är tidigblommande fältgentiana, som nu är ovanlig. Arten blommar tidigt, före slåttern, och fröna är färdigutvecklade lagom till att växten slås av. På så sätt hinner den sprida sig. Arter som blommar senare får inte fröna klara och de försvinner då från ängen. När ängarna brukades togs höet in till gården. Ängen blev av med näringsämnen och utvecklades till en näringsfattig miljö. Snabbväxande arter som gynnas av rikligt med näring hölls tillbaka i den näringsfattiga jorden. I stället uppstod en flora av växtarter som klarade sig med mindre näring. Nuförtiden är i stort sett alla marktyper mer näringsrika än tidigare. Det beror delvis på att det atmosfäriska nedfallet av näringsämnen har ökat, men också på att marken gradvis blir mera näringsrik när den inte brukas. Mineralkornen vittrar hela tiden och marken tillförs därför näring. Dessutom har många ängar blivit gödslade av bönder som velat ha större mängd bete åt sina djur. Högre näringshalter på ängsmark leder till att vissa arter slås ut när konkurrenterna växer sig större. Vid midsommar visas på TV ängsmarker fulla med midsommarblomster. De ängarna är kraftigt påverkade av högre näringsmängder. Snabbväxande arter har kvävt de andra växtarter som tidigare fanns där.
Äng med hamlade träd
Ängar med hamlade träd finns kvar i naturreservat. För att naturvärdena skall bevaras måste ängarna brukas med gamla metoder.
Hagar
Naturbetesmarker har ofta en gles skog med sparsam växtlighet under träden. Marken är vanligen av en typ som inte så lätt kan omvandlas till åker eftersom det finns en hel del sten och block i ytan. Anpassningarna är många hos de växter som finns på betesmarker. Detta tyder på att naturtypen har förekommit naturligt under den tid då skogen betades av vilda visenter och uroxar. Tistlar har stickande taggar som är utmärkta för att hålla betande mular på avstånd. Andra arter är giftiga eller smakar illa, som smörblommor. Växter som gynnas av betande djur är ofta anpassade till bete på så sätt att de växer tätt mot markytan. Om de blir avbetade förlorar de bara en liten del av sin massa. De naturliga betesmarkerna har minskat. Många hagar har planterats igen för att bli skog, andra har lämnats åt sitt öde och växer igen med sly. Arter som tidigare var vanliga i hagmarkerna har nu blivit sällsynta.
Naturbetesmark
Naturbeten finner man nästan alltid på marker som inte lämpar sig för åkerbruk. På vissa platser finns enormt många växtarter på en liten yta. Det kan finnas mer än 40 växtarter inom en kvadratmeter. En sådan artrikedom tyder på att marken betats under lång tid och att gödning inte tillförts.
Fältgentiana minskar i Sverige
Fältgentiana är en av de arter som har minskat mycket starkt under de senaste 50 åren. Minskningen är kopplad till jordbrukets förändring.