2 Ekologiska begrepp

De individer av en art som finns inom ett område bildar tillsammans en population. På Öland finns en liten population av älgar. Älgarna på Öland har endast i undantagsfall kontakt med individer från fastlandet. Varje år föds några älgkalvar och några älgar dör, de flesta under jakten. Det kan också hända att individer simmar över från fastlandet och att andra ger sig av. Populationen kan på detta sätt öka eller minska i storlek. Populationer av olika arter på en plats bildar tillsammans ett organismsamhälle. I samhället ingår djur, växter, svampar och alla andra organismer. Om man bara tittar på vilka växtarter som förekommer tillsammans talar man om ett växtsamhälle.

Ekosystem (Länk)

Ett ekosystem är ett område där levande organismer samverkar med varandra och med icke-levande miljöfaktorer. Olika ekosystem kommer att utveckla olika organismsamhällen beroende på att miljöfaktorerna varierar. Ölands skogsekosystem består av älgar, skalbaggar, ekar och alla de andra arterna som finns i området. I ekosystemet ingår också temperaturen, nederbörden, sammansättningen av mineralämnen i jorden, årstidsväxlingar och allt annat som skapat denna miljö. Antalet tänkbara ekosystem är i det närmaste oändligt. Beroende på vad man studerar kan man definiera ett system i lagom storlek. Ekosystemet kan vara hela jorden, en sjö eller en murken trädstam.


Ekologi - huvudsida	2 Ekologiska begrepp	3 Näringskedja	4 Flöden och kretslopp

5 Kolets kretslopp	6 Kvävets kretslopp	7 Fosforns kretslopp	8 Syrets kretslopp

Exkrementhögar från sandmask

Miljön i havet har under lång tid varit oförändrad vilket lett till att många nischer utvecklats. På grunda bottnar finns sandmaskar och andra arter som lever av det som faller ned. Vid lågvatten syns sandmaskarnas exkrementhögar. På stränderna kan man även finna ilandspolade arter som lever på stora djup ute i oceanerna.

Ekologisk nisch

Alla levande varelser har miljökrav som måste tillgodoses. Varje art har anpassats under lång tid till en viss miljö. Alla de faktorer som tillsammans påverkar arten i dess livsmiljö är den ekologiska nisch arten har. Strandråg är en art som normalt växer på havsstränder. Under senare år har den koloniserat en ny salt miljö, vägkanter. På grund av saltspridningen på våra vägar passar nu den grusiga vägkanten utmärkt för strandråg. Alla miljökrav som ingår i strandrågens nisch tillgodoses. Många grodarter har speciella krav på miljön. Temperaturen måste vara hög under yngeltiden och pH-värdet måste vara neutralt. Sverige är ett kallt land sett ur "grodperspektiv". För att temperaturen i vattnet skall komma upp i rätt nivå krävs att omgivningen hålls öppen. Om dammen ligger inne i en skog blir den aldrig belyst av solen och därmed alltför kall för att grodynglen skall kunna utvecklas.

Begränsande faktorer

Organismer behöver ha tillgång till vissa näringsämnen för att bygga upp sina celler och vävnader. Växter hämtar allt de behöver från antingen jorden eller luften. Så länge de har tillräckligt av solljus, vatten, koldioxid och mineralämnen kan de fortsätta att växa. Om en av faktorerna tar slut kommer tillväxten att upphöra. Det som först tar slut för en viss art på en viss plats kallas för den begränsande faktorn. I öknar är det uppenbart att vatten är en begränsande faktor. I fuktigare miljöer handlar det ofta om mineralämnen, t.ex. fosfor och kalium, som finns i små mängder. På marken i en tät skog är det oftast solljuset som inte räcker till. I ett växthus kan det finnas ett överflöd av det mesta så att det till slut blir koldioxid som begränsar tillväxten. Om en population blir alltför tät ökar risken för att sjukdomar sprider sig, vilket gör att populationen begränsas.

Roller i ekosystemet

Organismerna indelas i producenter och konsumenter beroende på vilken roll de spelar i ekosystemet. Ofta talar man om nedbrytare (destruenter) som en egen grupp, men de är en typ av konsumenter. Alla levande varelser behöver grundämnet kol som används vid uppbyggnad av organiska molekyler. De behöver även energi för alla livsprocesser. Producenter och konsumenter skiljer sig åt genom att de använder olika källor för kol och energi.

Roll i ekosystemet	Kolkälla	Energikälla
Producenter	Koldioxid	Solljus
Konsumenter	Organiska ämnen	Organiska ämnen
Destruenter	Organiska ämnen	Organiska ämnen

Producenter

Gröna växter, alger, blågröna bakterier samt ytterligare några bakteriearter utgör ekosystemens producenter. Producenterna är autotrofa organismer som har förmågan att bilda organiska näringsämnen ur enkla byggstenar. Vanligen används energi från solljus, men det finns autotrofa bakterier som utnyttjar andra energikällor. Fotosyntesreaktionen är komplicerad och sker i flera steg. Växter innehåller klorofyll som fångar upp energi från solljus. Grönt ljus används inte utan reflekteras och det är orsaken till att bladen uppfattas som gröna. Energin används till att dela upp vattenmolekyler i syre och väte. Syret används inte utan släpps ut från bladen. Vätet sätts ihop med koldioxid vid bildning av druvsocker (glukos). Glukosmolekyler kan sättas samman till långa kedjor och bildar då andra kolhydrater, vanligen cellulosa eller stärkelse. Potatisen är en stärkelserik lagringsknöl. Stärkelsen kan vid behov sönderdelas till glukosmolekyler och förbrännas. Energin sparas under vintern och används när potatisen bildar groddar nästa vår. Växten använder då den energi som finns lagrad i glukosmolekylerna.

Producenter utför alltså både fotosyntes och cellandning.
Glukos används också som råvara för tillverkning av fetter, proteiner och andra organiska ämnen.

Konsumenter och destruenter

Konsumenter och destruenter är heterotrofa organismer. De kan inte själva framställa näring av enkla byggstenar och solljus utan måste få färdiga organiska ämnen för att överleva. Såväl växtätare som rovdjur behöver energirika kolhydrater, proteiner och fett. Alltihop kommer ursprungligen från växterna. Dessa organiska molekyler används både som kolkälla och energikälla. Alla andra grundämnen tillförs också genom födan. Energin utvinns genom cellandning då de energirika ämnena förbränns. Cellandning (förbränning) utförs av alla organismer som använder syre. Processen sker i växtceller, svampceller och djurceller liksom i många bakterier. Glukos sönderdelas till koldioxid och vatten. Energin som bundits i glukosen frigörs och kan användas till olika energikrävande processer i cellen. Syre är nödvändigt för att reaktionen ska ske, men det är sockret som ger energi. Alla djur är konsumenter med olika specialisering. Vissa är växtätare, andra rovdjur och somliga är allätare. Många djur livnär sig på döda organismer. Vid nedbrytningen släpps mineralämnen ut som sedan kan användas på nytt av producenter. Bakterier och svampar är viktiga nedbrytare.

Dubbelfoting

Dubbelfotingar är viktiga destruenter som lever av vissna löv. Löven är svårsmälta och djuret kan endast ta upp en liten del av energiinnehållet. Spillningen är därför rik på näring och äts av andra nedbrytare.