Miljökunskap 5
- Jord, mat och begränsningar
Mat och vatten
Nu i början av 2000-talet lider två miljarder människor av brist på näringsämnen som järn, jod och A-vitamin. Näringsbristen ökar risken för infektionssjukdomar och utvecklingsstörning. Varje år dör 5,6 miljoner barn till följd av undernäring. Under tider av matbrist ökar priset på livsmedel. I de flesta fall beror svält på att människor inte har råd att köpa den mat som trots allt finns. Ett annat problem är att krig och konflikter inom ett land försvårar distribution och handel med livsmedel.
Livsmedelsproduktion
När människor blev bofasta jordbrukare ökade produktionen av livsmedel. Miljöns bärkraft höjdes och antalet människor kunde öka. Industrialiseringen medförde att matproduktionen kunde öka ytterligare. Vi befinner oss fortfarande i denna tillväxtperiod då både befolkning och produktion ökar. Under 1960-talet oroades världen av att matproduktionen inte skulle kunna hålla jämna steg med folkökningen och man vidtog åtgärder för att öka produktionen.
Spannmål per person
Spannmålsproduktionen per person nådde en topp år 1985. Sedan dess har produktionen per person minskat. Totalt har spannmålsproduktionen ökat, men befolkningen har ökat mer. Matproduktionen håller inte jämna steg med befolkningsökningen vilket på sikt kan leda till livsmedelsbrist.
Indien och "den gröna revolutionen"
Indien blev en självständig nation år 1947. Från slutet av 1940 -talet steg matproduktionen genom att den odlade arealen utökades. Samtidigt ökade landets befolkning så mycket att det uppstod svält under vissa perioder. Att öka produktionen av livsmedel blev därför en prioriterad fråga för de nya makthavarna. Monsunregn, som i Indien inträffar mellan juli och september varje år, var en orsak till att man bara fick en skörd per år.
Den gröna revolutionen
I Indien ökade produktionen av livsmedel genom att den odlade arealen utökades. Dessutom infördes moderna sorter med högre avkastning. Konstgödning började användas och bevattningen förbättrades. Kemiska bekämpningsmedel mot insekter och svamp bidrog också till ökad produktion.
Genom att konstbevattna så att man fick en andra skörd höjdes den totala avkastningen kraftigt under 1970 -talet. För att få vattnet att räcka över hela torrperioden byggdes en mängd dammar. Nya sorter av grödor togs också fram. Framförallt var det vete och ris som utvecklades. Den kraftiga ökningen av jordbruksproduktionen i utvecklingsländer under 1960 - och 1970 -talen går under namnet "den gröna revolutionen". Indien är ett bra exempel på denna produktionsökning, men samma sak skedde på många andra håll.
Förändrade matvanor
I takt med att ekonomin förbättras för allt fler människor förändras matvanorna. Kina och Indien har haft en ovanligt hög ekonomisk tillväxt under senare år och efterfrågan på gris och nötkött har ökat. Sedan år 1950 har världens köttproduktion ökat med 500 % och idag äts hälften av världens griskött i Kina. Grovt räknat gäller att om man föder upp djur med spannmål behöver man två kg spannmål för att få fram ett kg fågel. Ett kg griskött kräver fyra kg spannmål och för ett kg nötkött går det åt sju kg spannmål.
Köttätare behöver en större jord
Uppfödning av djur kräver stora mängder spannmål och detta gör att det behövs mer odlad mark. Bilden visar vilken relativ area som krävs för att få fram 1 kg av olika livsmedel. När matvanor förändras till mera köttätande ökar behovet av spannmål och därmed av åkermark.
Vattenförsörjning
Sötvattentillgångarna i världen är ojämnt fördelade. Skandinavien, Island och Kanada är de bebodda områden i världen som har störst tillgång på tjänligt vatten. Sverige har tillgångar på över 20 000 m3 per person och år. Vattentillgången i olika länder kan delas in i fyra kategorier enligt tabellen nedan. Om tillgången på vatten ligger över 2 500 m3 per person och år finns det gott om vatten. Om vattensituationen bedöms som sårbar kan landet periodvis drabbas av vattenbrist. Flera europeiska länder som Belgien och Danmark har ibland problem. Under 1 000 m3 per person och år innebär att vattenbrist råder mer eller mindre konstant. Många länder i Mellanöstern och Afrika finns i den gruppen och kopplingen mellan låg vattentillgång och fattigdom är tydlig. Vattenförsörjningen är ett växande problem i många länder. Orsaken är ofta ett överutnyttjande av de redan knappa vattenresurser som landet besitter i kombination med en snabb ekonomisk utveckling. Flera länder som hittills legat över gränsen för vattenbrist riskerar att gå in i det stadiet inom en nära framtid. Befolkningsökning och ekonomisk utveckling som medför ett ökat utnyttjande av vatten är huvudorsakerna. Av allt vatten som används i världen går 70 % till konstbevattning av jordbruksmark, 20 % till industrin och 10 % till hushåll. Industrins vattenbehov leder ofta till nedsmutsning och förgiftning av vattnet. Vissa länder prioriterar industrin framför jordbruket eftersom den ekonomiska vinsten där är mycket högre. Länder som litar på att kunna importera mat kan få problem om de länder som har överskott minskar exporten.
Grundvatten
Grundvatten är på många håll den viktigaste vattenkällan för människor. Genom att utveckla jordbruket med konstbevattning och konstgödning får man större skördar. På längre sikt riskerar man problem i form av förgiftat vatten och sänkt grundvattennivå. I de mest tätbefolkade områdena i Kina och Indien sjunker nu grundvattnet till följd av överutnyttjande. I norra Kina är vete den dominerande grödan. Konstbevattning gör att grundvattennivån sjunker med över en meter om året. Saudiarabien inledde under 1970 -talet en satsning för att bli självförsörjande på vete. Genom att betala ett högt pris för vetet fick man bönder att borra brunnar och utöka sina ökenodlingar. Från att ha producerat 150 000 ton om året steg produktionen till 5 miljoner ton i början på 1990 -talet. När man insåg att grundvattenreserverna skulle vara helt tömda inom 50 år minskades subventionerna och produktionen sjönk dramatiskt. I kustområden finns en risk för att salt havsvatten tränger in och förorenar grundvattnet när grundvatten-nivån sjunker. Problemet finns på flera platser runt Medelhavet. På många håll har grundvattnet förorenats genom utsläpp av kemikalier. I jordbruksområden kan man finna bekämpningsmedel i brunnsvatten, trots att medlen inte använts i området på tiotals år.
Aralsjön
På 1960 -talet inleddes storskalig odling av bomull i dåvarande Sovjetunionen. Syftet var att man skulle bli självförsörjande på bomull. Vid odling av bomull krävs mycket vatten och i ett område med låg nederbörd är konstbevattning nödvändig. Platsen för odlingarna var längs floderna Amu-Darja och Syr-Darja som leder vatten till Aralsjön. Det var ur dessa floder man hämtade vatten för bomullsodlingen och tillflödet av vatten till Aralsjön minskades kraftigt. Aralsjön var då världens till ytan femte största sjö. Eftersom sjön saknar avlopp sker en viss koncentration av salter i vattnet helt naturligt. Salthalten var tidigare ca 1 % och det fanns en stor fiskeriverksamhet runt sjön. Sedan bevattningarna inleddes har sjöns yta sänkts med 27 meter. Salthalten har stigit till över 7 % vilket gjort att nästan alla fiskarter har dött ut. Förutom att sjöns vatten har blivit saltare har också marken i omgivningen drabbats av försaltning. Damm från den uttorkade sjön sprids med vindarna. I dammet finns förutom salt även rester av bekämpningsmedel från bomullsodlingarna. Grundvattnet har blivit salt och otjänligt och människors hälsa har försämrats.