Myrmark
Sjöar som växer igen blir myrmarker. Myrmark är våtmarker där produktionen av växtmaterial överstiger nedbrytningen. Ofullständigt nedbrutet växtmaterial kallas torv och är det som utmärker myrar. Anledningen till att nedbrytningen inte sker fullständigt är syrebrist som orsakas av att marken är fylld med vatten under en stor del av året. Bara ett fåtal nedbrytare klarar av att leva under sådana förhållanden. Även växternas rötter har svårt att tränga ned i syrefri jord. Myrarna delas upp i mossar och kärr beroende på hur vattnet når området.
Skillnaden mellan mosse och kärr
Mossen får vatten endast från regn och är därmed mycket näringsfattig. Dessutom blir den sur eftersom det inte finns något som kan motverka regnvattnets låga pH-värde. Kärret får sitt vatten från omgivande mark och blir så näringsrikt som marken medger. Pilarna i bilden visar vattenflöde.
Kärr
Kärren får vatten från den omgivande marken. Vattnet som når kärren har silat genom marken och innehåller näringsämnen från marken. Kärren får därför en rikare växtlighet än mossar. Växtligheten i kärren varierar beroende på näringsmängden. De mest näringsfattiga kärren, fattigkärren, har en växtlighet som påminner om den ute på mossar. Med ökad näringsnivå blir växtligheten allt frodigare. De näringsrika kärren kallas rikkärr och har även högre pH-värde än fattigkärr. Extremrikkärr finns på kalkrika marker och är kända för sin rika förekomst av orkidéer.
Extremrikkärr
Ikalkområden förekommer kalkrika kärr,ofta fulla av orkidéer.
Mossar
Mossar bildas genom att igenvuxna sjöar först utvecklas till kärr för att därefter växa på höjden. Om vattnet inte kan rinna bort från området hindras syre från att komma ned i marken vilket gör att växtresterna inte bryts ned. När myrmarken ligger ovanför omgivande fastmark blir tillgången på näringsämnen mycket begränsad. Vattnet som mossen får kommer enbart från nederbörd och innehåller små mängder näring. Vitmossa kommer att dominera växtligheten. Skillnaden mellan kärr och mosse är inte alltid tydlig. Många myrar har omväxlande inslag av både mosse och kärr. Runt en mosse finns ofta ett kärrområde, en lagg, som gradvis övergår i mosse. Laggen får näringsrikt vatten från omgivande mark. Högmossar är mossar där torven har vuxit så högt att mosseplanet ligger högre än den omgivande marken. Mosseplanet är ofta helt trädlöst och kan på stora högmossar ligga 10-15 meter över laggen.
En sydsvensk högmosse
Komosse i södra Västergötland täcker över 4000 hektar och är därmed en av landets största högmossar.
Myrar är kopplade till koldioxidutsläpp